Helt slut
Nu har jag jobbat i 2 dar. Jag har gått och stått i ungefär 9 timmar varje dag. Det är ganska jobbigt. Vi har haft trädgårdsmarknad på Konsum. Igår stod jag i fiskdammen och var lite på grönt. Idag har jag stått och krängt jordgubbar och lite grönsaker typ hela dagen. Det regnade på förmiddagen och var pisskallt. Men det har ändå varit ganska okej...roligare än att vara i butiken hela tiden. Det har varit väldigt mycket folk. Och barn. Igår var det karusellen som lockade och idag hoppborgen. Imorrn ska det vara ponnyridning. Tycker ju att jag borde få vara på den men det blir nog inte så. Idag var det även en orkester som spelade lite. Det var ganska trevligt. Jag ska jobba 2 dagar till. Det jobbigaste är att gå upp klockan 7 på morgonen. Det har nog inte hänt på ungefär ett halvår. Jag har som tur är sluppit åka kommunalt. Imorse skjutsade pappa mig efter att jag tjutit lite igårkväll om att det inte gick några bussar som passade. Han är snäll, min pappa. Sen kom Helena och hämtade mig. Medans jag väntade på henne kom jag på en låt. Det var en tysk tecnolåt och gick så här: Wo ist mein schwester. wo ist mein schwester. wo ist mein schwester. wo ist mein schwester...sen när jag sjöng den för Helena så kompade hon med lite tecnoljud. När vi körde om en annan bil så kom jag på en till vers. Den gick så här: Das ist mein schwester. Das ist mein schwester. Das ist mein schwester. Samtidigt som jag sjöng så pekade jag på Helena i takt till musiken. Vi funderar på att spela in den med syntkomp.
I torsdags var jag hos Anna och Stefan och beundrade deras lilla plutt, Samuel. Sååå söt! Han var en riktig liten karamell. Jag har aldrig sett nån så liten och skör människa. Det var nästan lite läskigt att hålla i honom. Kändes som han skulle gå sönder.
Han var inte helt nöjd med att ligga i mitt knä. Jag var ju lixom ingen levande mjölkmaskin på samma sätt som Anna. Men jag ska nog få honom att gilla mig så småningom. Han har inget val kan man säga.
Nu ska jag och Helena titta på Amelie från Montmartre och dricka te och äta mjuk pepparkaka. Mums! Det var länge sen jag såg filmen. Sem ska jag sova så jag orkar med morgondagen också. Blir väl till att sälja jordgubbar då med. Tjo och tjim!
I torsdags var jag hos Anna och Stefan och beundrade deras lilla plutt, Samuel. Sååå söt! Han var en riktig liten karamell. Jag har aldrig sett nån så liten och skör människa. Det var nästan lite läskigt att hålla i honom. Kändes som han skulle gå sönder.
Han var inte helt nöjd med att ligga i mitt knä. Jag var ju lixom ingen levande mjölkmaskin på samma sätt som Anna. Men jag ska nog få honom att gilla mig så småningom. Han har inget val kan man säga.
Nu ska jag och Helena titta på Amelie från Montmartre och dricka te och äta mjuk pepparkaka. Mums! Det var länge sen jag såg filmen. Sem ska jag sova så jag orkar med morgondagen också. Blir väl till att sälja jordgubbar då med. Tjo och tjim!
Kommentarer
Trackback